Men hur blir man då nöjd med sitt singelliv?
Till att börja med måste man ta reda på varför man inte är nöjd med sitt singelliv. Är man kanske olyckligt kär? Ja, då är det ju förstås svårt att vara nöjd. Men är det istället så att man spenderar för mycket tid med att tänka på hur underbart det vore att ha någon att komma hem till, då är det dags att tänka om.
Det man måste göra är att hela tiden påminna sig själv om hur nice det är att vara singel. Och det är alltid nice att vara singel.
Ta idag till exempel! Jag har varit sjuk i en vecka, så hade jag haft pojkvän hade jag inte kunnat se honom under den tiden. Helgen spenderade jag med att jobba, träffa mina polare, och plugga, och det var inte mycket tid över till någon pojkvän där heller.
Det innebär att just nu när jag skriver detta, och har några timmar över efter att jag gav mig själv ledigt imorse så skulle jag ha en pojkvän här. En pojkvän som skulle inkräkta på min fantastiska morgon där jag pluggat lite, men mest läst och tagit en niiice dusch och snart ska ge mig ut på en promenad under.
Jag kunde förstås ha dissat min hypotetiska pojkvän (i mitt huvud heter han Jerker), men då hade han med största sannolikhet blivit gnällig och känt sig åsidosatt. I värsta fall kanske han hade börjat tjafsa om att jag borde skippa min planerade simtur imorgon och umgås med honom istället mellan skolan och jobbet, och alla som känner mig vet ju att i så fall skulle Jerker ligga riktigt illa till för jag gillar min träning...
Det är det här tänket man måste komma in i för att bli lycklig med sitt singelliv. Alla stunder då får vara för dig själv, med dina egna fantastiska tankar, det är tillfällen du inte skulle ha lika mycket av om du var i ett par. Och tro mig när jag säger att paren håller med! Min mamma berättade att när hon började dejta min pappa och de bara sågs på helgerna, så kändes det alltid lite jobbigt på måndagen när han åkt iväg, men framåt torsdagen så njöt hon så mycket av sin ensamtid att hon knappt såg fram emot att träffa honom.
Nu ska jag nog njuta lite mer av den här dagen - med mig själv!
Till att börja med måste man ta reda på varför man inte är nöjd med sitt singelliv. Är man kanske olyckligt kär? Ja, då är det ju förstås svårt att vara nöjd. Men är det istället så att man spenderar för mycket tid med att tänka på hur underbart det vore att ha någon att komma hem till, då är det dags att tänka om.
Det man måste göra är att hela tiden påminna sig själv om hur nice det är att vara singel. Och det är alltid nice att vara singel.
Ta idag till exempel! Jag har varit sjuk i en vecka, så hade jag haft pojkvän hade jag inte kunnat se honom under den tiden. Helgen spenderade jag med att jobba, träffa mina polare, och plugga, och det var inte mycket tid över till någon pojkvän där heller.
Det innebär att just nu när jag skriver detta, och har några timmar över efter att jag gav mig själv ledigt imorse så skulle jag ha en pojkvän här. En pojkvän som skulle inkräkta på min fantastiska morgon där jag pluggat lite, men mest läst och tagit en niiice dusch och snart ska ge mig ut på en promenad under.
Jag kunde förstås ha dissat min hypotetiska pojkvän (i mitt huvud heter han Jerker), men då hade han med största sannolikhet blivit gnällig och känt sig åsidosatt. I värsta fall kanske han hade börjat tjafsa om att jag borde skippa min planerade simtur imorgon och umgås med honom istället mellan skolan och jobbet, och alla som känner mig vet ju att i så fall skulle Jerker ligga riktigt illa till för jag gillar min träning...
Det är det här tänket man måste komma in i för att bli lycklig med sitt singelliv. Alla stunder då får vara för dig själv, med dina egna fantastiska tankar, det är tillfällen du inte skulle ha lika mycket av om du var i ett par. Och tro mig när jag säger att paren håller med! Min mamma berättade att när hon började dejta min pappa och de bara sågs på helgerna, så kändes det alltid lite jobbigt på måndagen när han åkt iväg, men framåt torsdagen så njöt hon så mycket av sin ensamtid att hon knappt såg fram emot att träffa honom.
Nu ska jag nog njuta lite mer av den här dagen - med mig själv!
2 kommentarer:
Det där känner jag igen från när Jörgen bodde i Uppsala. Alltid jobbigt att skiljas åt (och vid extremt störd tentaångest var det också väldigt jobbigt), men efter ett par dagar var det mest najs att inte ha nån som, om än skämtsamt, pikar en om städningen osv. Och det var alltid lika svårt att klämma in uppsala-besöken!
Ja, men precis! Man behöver ju sin me-time liksom!
Skicka en kommentar