All the single parents

Läser på Aftonbladet om sajter där man kan paras ihop med en person att skaffa barn med. Lite som en dejtingsajt, fast istället för att bli ihop så kollar man om man har kompatibla åsikter om familj och skaffar en sådan istället. Tycker det låter som en rätt bra grej om man verkligen vill ha barn, men inte orkar med det där med familj.

Det tycker inte Aftonbladets krönikör. Hon påpekar det viktigaste av allt för oss: att barn ska man skaffa för att man älskar varandra. Man ska ha en partner, man ska älska den, och då kommer barn. Alltså ursäkta mig, men pratar vi med treåringar? Barn kommer inte till genom att man älskar varandra, de kommer till genom att man älskar MED varandra.

Vad viktigare är: ska man verkligen skaffa barn för att man älskar varandra, inte för att man vill ha barn? Jag har säkert fördomar, för jag har aldrig varit där, men för mig känns det ofta som att det går såhär: "åh, det är tråkigt att vara pojkvän och flickvän, vi flyttar ihop! Nu är det tråkigt att vara sambos, vi förlovar oss! Vi gifter oss! Det är tråkigt att vara gifta, vi skaffar barn så någonting händer!". Inte fan skaffar man barn för att man älskar varandra, man skaffar väl barn för att man vill ha barn? Par som inte har barn, älskar inte de varandra eller?

Fast det är förstås inte det som det hela handlar om. Såhär sammanfattar Malin Wollin det hela:

"Men mina behov går inte före ett barns enorma behov av två föräldrar. Hur mycket kärlek jag än dryper av."

Vet du vad, Malin? FUCK YOU. Så ensamstående föräldrar gör inte ett tillräckligt bra jobb för dig? Om man blir lämnade när man är gravid i sjunde månaden, ska man adoptera bort barnet då? Eller ska man fort som fan hitta en ny man/kvinna så att barnet får TVÅ föräldrar (lägg märke till att hon säger föräldrar, för man vill ju inte vara en sådan däringa homofob)? Om man blir änklig/änka, blir man en dålig förälder då? Om den ena föräldern sticker när barnet är ett halvår, måste man lämna bort det då?

Om Malin nu dryper av så jävla mycket kärlek kanske hon och hennes man skulle fucking adoptera några barn då. Nej, det är inte alltid lätt, men är hon ens medveten om hur många barn i världen som skulle behöva bara en förälders kärlek? Fast det är klart, singlar är ju som vi alla vet inkompetenta i grunden, och bör fortas möjligt paras ihop. För barnens bästa!

Nej, vet ni vad? En skål till 2012 och framtiden: en skål för att vi ska fortsätta vara singlar, och en skål för att familj som begrepp ska bli så jävla mycket lösare i framtiden.

(Och jo, jag vet att det här var lite seriösare än vad jag brukar vara på den här bloggen, men idag är jag arg på Aftonbladet och det här passade här).

God jul

Att det är jobbigt att vara singel "during the holidays" är ju en gammal klassisk filmklyscha, och jag måste ju erkänna att den är så himla sann. Jag har verkligen känt de senaste dagarna att det är OERHÖRT jobbigt att vara singel nu, och jag vet inte huur jag står ut.

Oh, wait, just det, haha, jag skojade ju bara! Min humor är fantastisk.

Seriöst, skulle det vara jobbigt, eller? Jag vet, man ska ju spendera julen med de man älskar, och visst, har man en partner så hör väl den dit, men än sen? Spelar det någon roll vem man firar jul med så länge man kan chilla lite, käka god mat, och få schyssta presenter?

För en gångs skull tänker jag inte säga att det är bättre att vara singel (även om det såklart alltid är det), för det ska liksom inte spela någon roll i såna här sammanhang. Så länge man har någon att fira med, spelar det någon roll om man bildar par med den eller inte?

I think not. Så därför kan jag inte påstå att det skulle vara jävligare än vanliga tider på året. Vad som gör det jobbigt, om jag får gissa, är snarare alla hundra, dryga kommentarer man kommer att få stå ut med. "Varför har inte duuuu pojkvän?" frågar den där jobbiga fastern och man vill ju svara "därför att jag inte nöjer mig med en total loser som du gjort!", men för julfridens skulle håller man tyst.

Håll huvudet högt i år, singlar! Mumla inget ursäktande om att du bara inte har det, utan se personen i ögonen och säg som det är: du vill inte ha någon jäkla partner som hindrar dig från att leva ditt fantastiska liv precis som du vill, och varför skulle du? Livet är kort, och delar man det på två hinner man ju för fasen bara leva hälften så mycket som man vill (enkel matte där, you know! ;).

Sen kan du öppna din episka present till dig själv och skratta gott när din faster för fjärde året i rad får en scarf av sin partner.

God jul!

Var en organism eller dö... eller?

Det här gör mig så arg. Eller som Elin sa när jag sammanfattade det hela för henne: kan de inte bara lämna oss ifred?

Finns det ingenting vi singlar får göra nu utan att folk ska försöka para ihop oss? Får vi inte ens BO själva. Om alla jävla par som bor i ettor tog sig i kragen och skaffade sig större bostäder skulle det här inte ens vara ett problem.

Nej, istället är det vi singlar som måste ändra oss. Uppenbarligen.

Rosa Parks vänder sig i graven

Blir man inte förbannad!?

Uppenbarligen ska vi singlar nu ha egna platser på bussen - så att vi får hjälp på traven att hitta någon. För det är ju så jävla svårt att vara lycklig och singel uppenbarligen, så nu har genierna i Köpenhamn bestämt sig för att hjälpa till.

TACK, MEN NEJ TACK.

Ska vi vara en sorts andra klassens medborgare som ska sitta på speciella platser på bussen? Va? Ska det vara på det här viset? Man blir ju mörkrädd.

Nej, till alla danskar singlar säger jag (och svenskar också, om det kommer hit): stå på er! Likt Rosa Parks ska vi fan få sitta var vi vill på bussen!