Long time no see

Yes, nu var det jävligt länge sen jag skrev något här, och... tja, det kommer att komma en liten bekännelse relaterat till det snart, samt ett inlägg om filmen Brave. Jag tänkte skriva dem nu och köra en sån där cool publicera senare-grej, så har ni något att se fram emot om ni tittar in här de kommande dagarna. Awesome, yes?

Tills dess kan ni lyssna på ett tio minuter långt podcastavsnitt där jag försöker övertala min klasskompis Joachim om fördelarna med singellivet! Det finns här, och jag tycker ändå jag fick fram många vettiga poänger! ;)

All the single parents

Läser på Aftonbladet om sajter där man kan paras ihop med en person att skaffa barn med. Lite som en dejtingsajt, fast istället för att bli ihop så kollar man om man har kompatibla åsikter om familj och skaffar en sådan istället. Tycker det låter som en rätt bra grej om man verkligen vill ha barn, men inte orkar med det där med familj.

Det tycker inte Aftonbladets krönikör. Hon påpekar det viktigaste av allt för oss: att barn ska man skaffa för att man älskar varandra. Man ska ha en partner, man ska älska den, och då kommer barn. Alltså ursäkta mig, men pratar vi med treåringar? Barn kommer inte till genom att man älskar varandra, de kommer till genom att man älskar MED varandra.

Vad viktigare är: ska man verkligen skaffa barn för att man älskar varandra, inte för att man vill ha barn? Jag har säkert fördomar, för jag har aldrig varit där, men för mig känns det ofta som att det går såhär: "åh, det är tråkigt att vara pojkvän och flickvän, vi flyttar ihop! Nu är det tråkigt att vara sambos, vi förlovar oss! Vi gifter oss! Det är tråkigt att vara gifta, vi skaffar barn så någonting händer!". Inte fan skaffar man barn för att man älskar varandra, man skaffar väl barn för att man vill ha barn? Par som inte har barn, älskar inte de varandra eller?

Fast det är förstås inte det som det hela handlar om. Såhär sammanfattar Malin Wollin det hela:

"Men mina behov går inte före ett barns enorma behov av två föräldrar. Hur mycket kärlek jag än dryper av."

Vet du vad, Malin? FUCK YOU. Så ensamstående föräldrar gör inte ett tillräckligt bra jobb för dig? Om man blir lämnade när man är gravid i sjunde månaden, ska man adoptera bort barnet då? Eller ska man fort som fan hitta en ny man/kvinna så att barnet får TVÅ föräldrar (lägg märke till att hon säger föräldrar, för man vill ju inte vara en sådan däringa homofob)? Om man blir änklig/änka, blir man en dålig förälder då? Om den ena föräldern sticker när barnet är ett halvår, måste man lämna bort det då?

Om Malin nu dryper av så jävla mycket kärlek kanske hon och hennes man skulle fucking adoptera några barn då. Nej, det är inte alltid lätt, men är hon ens medveten om hur många barn i världen som skulle behöva bara en förälders kärlek? Fast det är klart, singlar är ju som vi alla vet inkompetenta i grunden, och bör fortas möjligt paras ihop. För barnens bästa!

Nej, vet ni vad? En skål till 2012 och framtiden: en skål för att vi ska fortsätta vara singlar, och en skål för att familj som begrepp ska bli så jävla mycket lösare i framtiden.

(Och jo, jag vet att det här var lite seriösare än vad jag brukar vara på den här bloggen, men idag är jag arg på Aftonbladet och det här passade här).

Love is for looosers

Har på senaste tiden fått en del kritik för att jag inte uppdaterar här särskilt ofta. Förlåt! Det är absolut inte för att jag gått och parat mig eller något, utan bara för att jag varit upptagen med att leva ut mitt fantastiska singelliv. Ni singlar vet säkert hur det är.

För tillfället sitter jag och spelar Lego Star Wars. TV-spel är en sådan där grej som är nice båda när man är singel, och i par (fast vissa spel lämpar sig kanske bättre för singellivet än andra, typ alla spel där man inte kan spela två samtidigt), men det finns en grej jag gillar med att vara singel och spela: jag måste klara allt själv. Nog för att man kan göra det även när man har en sådan där pojkvän, men jag har haft en tendens att bara vara ihop med killar som är bättre än mig på att spela TV-spel och då är det alltid oerhört bekvämt att be dem om hjälp när man kör fast. Men när jag singel (vilket jag ju oftast är, haha!) måste jag klara dem själv.

Singellivet är helt klart karaktärsbyggande, om man bortser från allt som är awesome med det.

Ska återgå till mitt TV-spelande och försöka komma på något mer awesome att skriva. Kanske SMSa Chriss och kräva att hon gör det. Tills dess lämnar jag med en episkt bra låt från ett av mina favoritband, Twisted Sister:

Love is for suckers, indeed!

TRU DAT

Det där stämmer ju in rätt bra på par och singlar också...

Oops...

Nu har det gått över en månad utan uppdatering - inte okej! Bloggen har till och med firat födelsedag sedan dess, något som gick oss helt förbi. Inte heller helt okej.

Frukta icke dock, vi är fortfarande de argaste singlarna out there! För tillfället lite väl upptagna med att spela pokémon kanske, och flytta hemifrån, båda två (I know, vem kunde tro att singlar är upptagna? Är inte det parens grej? Nope!)...

Funderar på om man kanske ska fortsätta med någon form av "så blir du nöjd med ditt singelliv"-guide eftersom alla inte är där än. Kanske senare i vår!

Tills vidare kan ni läsa en nice lista: 10 reasons why being single is awesome. ^^ (Den är lite manscentrerad, men personligen tycker jag att alla punkter är nice ändå!)

Alla hjärtans dag

Hehehehe...

Alla hjärtans dag, va? Det är så jobbigt att vara singel då. Det enda vi gör är att gå runt och se på kärleksparen, drömma oss bort till hur livet vore om VI hade partner att fira med, och då och då kommer någon lillgammal fitta och menar att "det är en dag för alla kärlek, du kan ge godis till din farmor/mamma/kompis/hund/DVD-spelare" och så ska vi känna oss glada igen.

PAH.

Alla hjärtans dag sanning-#1: det blir exakt vad man gör det till. Detta gäller par och singlar, och det finns faktiskt massor av par som inte gör ett skit den här dagen. Eller som bara tar tillfället i akt för att ge sin partner choklad, vilket helt ärligt inte är en dum grej en måndag i februari. De där überromantiska dagarna som de firar i sitcoms existerar fan inte. Så sluta dröm om dem, eller inse att de inte ens kommer hända när du har partner.

Alla hjärtans dag saning-#2: Filmen Valentine's Day suger. Det enda bra i hela filmen är Julia Roberts och Bradley Coopers del. Se Love Actually istället.

Alla hjärtans dag sanning-#3: Min bästa Alla hjärtans dag hade jag när jag var singel. True story. Det var en sådär fem år sen tror jag, och jag spenderade den med 200 gram Marabou Frukt & Mandel-choklad, en stor påse zoo-godis, massvis med chokladbollar och Star Wars-filmerna. Låg på min säng och frustade av satisfaction från all choklad. VÄRT.

Skulle lätt kunna ge mig själv en sån här.

Alla hjärtans dag-sanning #4: “To love oneself is the beginning of a life-long romance.” Och du kommer aldrig älska någon som du älskar dig själv (om du gör det rätt iaf), så vill du fira Alla hjärtans dag fast du är singel: go ahead! Kör hela grejen, slå in ett gulligt gosedjur, överraska dig själv med frukost på sängen och choklad om du vill. Man får allt det bra, och dessutom förväntas man inte ställa upp på massa konstiga grejer i sängen efteråt. Perfekt.

Alla hjärtans dag-sanning #5: Det är helt okej, till och med om man är en romantiker som undertecknad, att skita fullständigt i Alla hjärtans dag och fylla den med osexiga saker som jobb och skola.

Okej?

Tips från Nemi

Innan Nemi gick och skaffade pojkvän (I know, what the fuck?) var hon världens bästa arga singel. Så idag tänkte jag bjuda på lite tips på hur man håller sig singel - Nemi style!

Man måste ställa rätt krav på sin eventuella partner:

Realistiska krav.

Så nästa gång någon tjafsar om att man borde skaffa pojkvän kan man ju tala om för dem att det är något av det där som gäller, eller no deal.

Och så en bonus. Jag har alltid tyckt att sista panelen är smått briljant.

Ha ett bra singelår!